Maggan Ek

Eskapism är en form av verklighetsflykt t.ex genom fantasier. Den kan också vara en försvarsmekanism mot vardagens stress och krav.
En återhämtning och kreativ förnyelse. Att se verkligheten på avstånd eller det reella ovanifrån – kanske ett slags surrealism?…

Den ena tanken leder till den andra och minnen kommer upp till ytan – ljusblå tankar som betar i Minnesgården. Tankarna har stora ögon och långa halsar som kan stickas in i de mest snirkliga hjärnvindlingar. Hit och dit genom tiden. Genom kropp, själv och ande. Från människor till helgon och bevingade mytiska väsen.

Ju äldre jag blir desto fler minnen dyker opåkallat upp – som poster i ett bokslut. Ju fler samband jag tycker mig ana, desto större blir lusten att kommunicera dem till andra och höra om det finns någon bärighet.

Fågel, fisk eller mittemellan?
Fåglar som inte kan flyga, fiskar som svävar över vattenytan och mitt emellan är vi och våra föregångare.

Strindberg, Piper, Adelcrantz är några av mina följeslagare och i konsten och litteraturen möts vi. Här måste vi kanske också nämna Münchhausen eftersom vi är i eskapismens landskap.
En större historisk fabulerare och fantasifabricerare får man leta efter.
De och flera andra har betytt mycket för mig i mitt skapande. Växter, fåglar och andra djur likaså. De är organiserade på förtjänstfullt sätt av Linné. Latinska namn för arter och familjer. Att få ställa ut samtidigt som Eric Langert och hans Djuriska Park känns fint. Mina tankar går till djur men i en annan riktning. Vad som fick min tanke att göra en u-sväng är de folkliga jordnära namnen som ibland känns lite fattiga.
Fladdermus, Havskatt, Flygfisk och Sjöko…?!
Tog namnen slut när Abborre, Gasell, Zebra och Orre fått sina? Valde därför att ge dem varsitt porträtt.

Den förste surrealisten är förmodligen Hieronymus Bosch och hans helvetesskildringar – makalösa! Har studerat dem ingående och kan inte annat än att dra paralleller till samtiden. Vad händer runt oss? Det känns som kartan har ritats om och mer och mer liknar en surrealistisk plats.

De milda ögonen på en ikon är ingen flykt från verkligheten, men kanske en försäkran om att det trots allt finns fler goda än onda människor här i världen. De kan erbjuda en stunds kontemplation mitt i den hektiska vardagen.

Det sägs att män tänker romarriket fyra gånger om dagen…
… själv tänker jag ofta på 1800-talet och ibland på 1700-talet.

Vad är eskapism?
En tankeflykt?
En verklighetsflykt?
Dagdrömmeri?

Kan fungera som återhämtning hävdar vissa och jag tror jag håller med.

Många av mina vänner är för tillfället avlidna och var så redan innan jag föddes, men genom mitt skapande vill jag presentera dem för er och hoppas på att de kan ge er något att spegla er i.
//Maggan Ek